23 juli, måndag.
Alla de som har en respektive, som de inte tycker är den finaste och bästaste i världen, KANSKE ska börja fundera över att byta. Jag behöver då inte lägga en sekunds funderingar på detta, för min käraste är den finaste och bästaste i världen. Så det så! Kärlek är fantastiskt.
Och det kan också vara helt jättehemskt. Olycklig kärlek. Jag lider med er alla där ute.
Jaaag är sjutton år och jaaaaag äger världen. Mohaha! Urk vad fjortis jag är just nu. Inte okej! Varför skriver jag ens det här? Fast jag ser tydligen ut som en sjuttonåring, och tydligen beter jag mig som en också så, det kanske får vara på det viset.
Alla som vet, sömn... När man är i tonåren ska man vara i behov av massvis av sömn, sova gärna tio, elva timmar varje natt, och jag antar att de flesta haft en sommar eller två i livet då de faktiskt sovit sådär, VARJE NATT. Jag har inte haft det. Förrän nu. När jag ska fylla tjugotvå. Jag tror att jag är typ fem eller sex år efter i utveckling. Det skulle förresten stämma ganska bra om man ser på när jag var tvungen att DRA ut mina sista mjölktänder, för jag var sexton år. Normalt tappar man dem när man är tio. Okej. Perfekt. Jag är glad att min man (förresten, vad jag älskar att säga det där! Min man! HAHA! My man. Mine. Hahaha!) inte bryr sig om att jag är så ung. Han är verkligen den finaste och bästaste människan i mitt liv. Kan inte förstå att jag stod ut innan. Hur kunde jag leva utan honom?
