Elin Hallengren

Jag har inte klippt mig på nio månader. Och mitt hår är i desperat behov av att klippas! Därför ska jag ner på stan idag och hitta en hårsax. En frisörsax. Mr R kommer att få hjälpa mig klippa håret. Jag är lite ledsen över att behöva klippa det, men jag i stort för det mesta hatar hur mitt hår ser ut. 

Jag färgade håret rött för snart två år sen, och det röda sitter kvar i topparna, och dessa ser därför ut som en katastrof. Egentligen skulle jag vilja (läs behöva) klippa av allt hår som har kvar någon färg, men då kommer det bli så kort! Det skulle antagligen vara det bästa för mitt hår, och för mitt välmående, men ändå. Vill, vill inte! 

Jag har ganska många sådana situationer kom jag på. Flera saker som jag vill och inte vill göra. Exempelvis läsa fysik. Jag vill ha betyget, och jag vill ha ett helt bra betyg dessutom, vilket betyder att jag VILL läsa och vara duktig och göra vad jag borde. Samtidigt vill jag verkligen inte sätta mig med boken.

Ungefär sådana känslor har jag varje gång jag ska laga mat och städa också. Jag måste som alltid ha en debatt med mig själv för att se vilken del av mig som väger tyngst. Den som vill, eller den som inte vill?

 

Tillbaka till mitt hår, så tror jag att jag ska börja med att klippa "lite". Typ två-tre cm, och sen se hur det känns. Jag kan ju alltid klippa det lite till senare menar jag. Om jag skulle ångra mig och tycka att jo, all färg ska bort. Just nu är det hela bara så risigt, bara att klippa lite lite skulle göra stor skillnad tror jag.